Välkommen till min hemsida
”Samma dag som jag bestämde mig för att skriva en bok om Fritiof Nilsson Piraten mötte jag honom tre gånger. Det måste betyda att han ännu finns mitt ibland oss, ständigt beredd till kontakt, för det kan inte bara vara en slump.”
Med dessa ord inleder jag min biografi om Piraten och rubriken på första kapitlet är hans egna ord: ”Det finns ingenting som inte har hänt, men mycket som inte har berättats.” Det är en lite skruvad mening men min egen tolkning är ”Allting har hänt – men jag har inte berättat det än.”
Vi lär känna en författare, offentlig person och make. Vem var han bakom sina så tankeväckande böcker? Hur bar han sig åt för att bli en så älskad författare? Han studerade juridik i Lund och efter tio år som advokat i Tranås debuterade han 1932 med Bombi Bitt och jag och året därpå kom Bock i Örtagård. Han blev författare på heltid.
Förord till Bokhandlaren som slutade bada.
”Fritiof Nilsson framstår som den store anekdotberättaren i svensk litteratur. Men alltför många envisas att i honom se enbart en lysande komiker, en virtuos ordjonglör i den komiska
genren. Men bakom hans breda frodiga humör ligger gedigen människokunskap, en med åren alltmer fördjupad insikt om det tragiska, det demoniska och bisarra i tillvaron.”
Boken har fått mycket fina recensioner, bl a i Parnass. "... en mycket läsvärd djupdykning ned i personens liv och leverne... Det finns knappast något mer att önska... För en affectionado
är boken ett måste."
Från Västmanlands Läns Tidning: "Ulla Ravell lyckas skapa ett porträtt av en man som till det yttre framstod som en boren sällskapsmänniska men som innerst inne var en mycket
ensam man."
www.themisforlag.se
www.adlibris.se
”Kanske jag inte borde ha släppt in Nisse. Nån av alla dom gånger han varit borta ur mitt liv men sen stått där vid dörren och skrapat. Nån av alla dessa gånger borde jag kanske ha sagt nej. Kanske borde jag ha lämnat tillbaka honom till det liv han hade.”
Jag har gett röst åt min mamma Ida som föddes 1912 och levde hela sitt liv i Stockholm under det omvälvande 1900-talet. Mycket hände runt omkring henne och ännu mer hände inom henne under nästan ett helt sekel. Genom Idas egen berättelse får vi följa henne från de allra första åren i arbetarkvarteren på Söder, uppbrottet från föräldrarna och uppväxten hos systern på det fina Östermalm. Vi vandrar genom arbetsliv och vuxenliv. Vi får följa dramatiken kring hennes kärlek till en gift man och hur det sedan blev. Familj och barn. Lycka och glädje. Svåra sorger. Vi får följa Ida ända in i ålderdomens dimhöljda labyrint.
En samling rysarnoveller av skilda slag som publicerats i Hemmets Veckotidning. Riktiga feelgood-rysare.
Titlarna:
Fotoaffären om praktikanten som inte tror på vad han ser bland framkallade bilder. Är chefen ett monster, en mördare?
Lantbrevbäraren
om den extraknäckande brevbäraren som utan att förstå det skrämmer slag på ett ungt par som får ett paket.
En blodig demonstration om hur en otrogen äkta man visar sin kärlek.
Till sista andetaget om vad svartsjuka kan göra med en människa.
Snögubben om vad mörkrädsla kan göra med en annars förnuftig människa.
Mind the Gap om en man som tappar allt förnuft när han ska kliva på tunnelbanetåget.
En natt med Buddy Holly och dom andra är en riktig nostalgitripp men med en bevärande omständighet….
En roman som utspelar sig i Stockholm och London. Om två ensamma människor som lever sina liv och som till slut träffas. Trots dåliga förutsättningar försöker de leva tillsammans. De har ett stort avstånd emellan sig, deras gemensamma liv drivs och hålls samman av en eskalerande spänning som ingen av dem förmår bryta. Och ingen av dem kan föreställa sig hur det kommer att sluta.
"Min plan var enkel. Jag skulle locka hit henne med nåt slags hint om att jag ville ha henne här, att vi kunde försöka igen och en massa sånt dravel. Men jag ville att hon skulle tro det. Kanske skulle hon komma hit med vissa förhoppningar, den satmaran. Och just när hon börjat tro att jag verkligen ville ha henne och hon började få nåt blankt och drömmande i blicken, då skulle jag krossa det fåniga smilet i hennes ansikte och presentera min nya sambo, Sofia. Då skulle Anna fatta. Hur jag hatar och föraktar henne och vill krossa hennes självkänsla. Allt gick åt helvete. Hon svarar inte längre. Jag är inte dummare än att jag inser att det är hon som har övertaget. Det är hennes lagar som gäller. Det är därför jag står här nu, utanför hennes port. Jag tänker vänta ut henne, nån gång måste hon komma hem."
En roman om Adam och Louise och det bräckliga spelet runt ett konstgalleri vid Karlaplan i Stockholm. Adam driver ett framgångsrikt konstgalleri och lever ett bekvämt liv med sin hustru Louise, som trots framgångar och bekvämlighet inte är nöjd. Hon anklagar ständigt Adam för att gå bakom ryggen på henne och förakta henne av någon anledning som hon inte ens själv har klart för sig. En av utställarna på galleriet, en ung debutant, får en förödande inverkan på Adams och Louises liv och äktenskap. En roman om vad som kan hända när ett visitkort kommer i orätta händer. Hur stor katastrof kan det ställa till med? Hade det kunnat undvikas?
”Louise tittar på det stora kuvertet men märker ingenting. Det är adresserat till Adam och hon har naturligtvis inte en tanke på att öppna det. Hon lägger kuvertet på hans skrivbord. Det är redan så fullt och ett papper mer eller mindre, han kanske inte ens skulle lägga märke till kuvertet om hon la det där. Hon tar upp det igen och lägger det på soffbordet. Hon tittar på det. Något säger henne att det är viktigt. Hon ser att det är från Stockholms Tingsrätt. Men hon inser inte att detta är startskottet, att hennes liv tar en helomvändning här.”
Denna roman har gått som följetong i Hemmets Veckotidning.
www.adlibris.se
Jag hittade denna fina bild bland gamla vykort på samma kurs. Den heter Zigeunerjunge och inspirerade mig att skriva en liten berättelse:
– Kom ihåg att öva varje dag! Kom ihåg det! Annars blir du ingen!
Det var vad min morfar sa varje dag, annars skulle jag inte bli nåt.
Då skulle jag bara fortsätta vara den där zigeunerjungen som jag var född till.
– Öva, öva! ropade han.
Men jag var säker på att jag var född till snickare. Jag ville vara en Emil i snickarboa, inte en zigeunerjunge. För var får en sån spela nånstans? På hästskojarmarknader, som morfar gjort
i hela sitt liv. När jag nu ser tillbaka och minns - jag hittade denna bild bland morfars efterlämnade saker - då kommer dom tillbaka, alla mina drömmar och fantasier. Och jag är så lycklig att jag vann, att jag lyckades
göra det jag själv drömde om utan att förolämpa morfar. Det skulle ha varit en dödssynd. Jag gick i snickarskola och lärde mig bygga instrument. Jag lärde mig allt om träslag och snickrade cellon av en lönn
som bara finns i Toscana, snickrade den precis så som jag ville ha den. Allt blev perfekt, från snäckan till stallet. Ebenholz, tagel, ljudpinne, f-hål. Allt blev som det skulle. Och tack vare mitt flitiga övande under morfars stränga
överinseende visste jag precis hur jag ville att det skulle låta. Jag kunde fila på millimetrarna i locket så att cellon fick precis den ton och resonans som jag ville att den skulle ha. Jag minns morfars ord.
– Den ska surra som en humla på g-strängen!
Nu har jag nått mitt mål. Efter många år med många spelningar på
småscener och krogar sitter jag nu med min cello stadigt på min cellobräda på scenen i den stora Concertgebouw. Jag har hela orkestern bakom ryggen och dirigenten bredvid mig.
– Jag har gjort som du sa, morfar, säger jag rakt ut i luften innan mikrofonen sätts på. Är du nöjd med mig nu?
Publikens sorl tar jag
som en bekräftelse. Att de förstår att jag en gång var en liten zigeunerjunge, ensam på en oändlig väg, bärande på en cello som var lika stor som jag. Att dom kan se den bilden lika tydligt som jag kan. Ljuset
går på, salongen släcks ner och jag är redo.
Morfar sitter på min axel. Jodå, jag har övat.
Utöver detta har jag en hel del texter liggande i min digitala byrålåda, många noveller av skilda slag. De flesta av dem har publicerats i olika tidningar och tidsskrifter, allt efter ämnet. I den digitala byrålådan finns även en roman som heter Dröm och mardröm och handlar om en kvinna som levde i Trosa vid förra sekelskiftet och ägnade sig åt att samla på goda och dyra viner. Men allt blev inte som hon hade tänkt sig. Romanen gick som följetong i en nättidning i Trosa.
"Som så ofta hade Asta gått ner till järnvägsstationen för att betrakta folklivet och insupa atmosfären av resor och äventyr.
Det roade henne. Hon såg alltid till att hålla sig i rörelse så att hon alltid verkade vara på väg någonstans och bara råkade ha vägarna förbi. Denna dag fick hon plötsligt syn på en pojke
som drog en vagn fullastad med lådor. När han passerade henne såg hon att det stod Chateau Brane-Cantenac 1874 på en av lådorna och att de var ämnade åt Backman på Stadshotellet. Frestelsen var alltför stor.
Hon hade själv aldrig lyckats komma över en enda flaska av detta exklusiva och dyrbara vin. Hon handlade snabbt, utan att tänka. Utan att ens vända sig om för att se efter om Backman eller någon från hans personal var i
närheten.
– Jag kan ta lådan med mig på en gång, jag har en droska här, sa hon och tittade på just den låda hon tänkte
ta med sig."
Det betyder att jag skriver på beställning, texter som andra vill ha nerskrivna men inte kan eller vill skriva själva. Det är både spännande och
förmånligt med en person som öppnar sig så för någon annan. Och det gäller för mig att göra litteratur av röriga samtal med tankar och infall som hoppar hit och dit. Samtidigt vill jag behålla personens
eget språk helt och hållet. Det är väldigt roligt och intressant.
Hör handlar det om en kvinna som levst sina första 75 år och vill dela med sig av dem till nära och kära.
Vill du som läser detta ha hjälp att skriva något, kontakta mig på adressen ullaravell@hotmail.com
En självbiografi, kanske?